NEJ, JAG GER UPP DETTA!
Jag har gett mig. Orkar inte trixa mer. Flyttar bloggen nu.
Det går inte att skriva inlägg när man har egen kodmall. Måste ha en standard för att det ska fungera - och det är inget för mig. Förstår inte att det blivit så. Men jag orkar inte vänta längre. Jag prövar lyckan på Metro istället. Tack för mig.
http://broby.tk
Välkomnar er alla! Vi ses på andra sidan!
//Bubbe
PS. Jag såg att man måste återställa kodmallen varje gång man skrivit ett nytt inlägg för att det ska publiceras. Hmmm...
Det går inte att skriva inlägg när man har egen kodmall. Måste ha en standard för att det ska fungera - och det är inget för mig. Förstår inte att det blivit så. Men jag orkar inte vänta längre. Jag prövar lyckan på Metro istället. Tack för mig.
http://broby.tk
Välkomnar er alla! Vi ses på andra sidan!
//Bubbe
PS. Jag såg att man måste återställa kodmallen varje gång man skrivit ett nytt inlägg för att det ska publiceras. Hmmm...
PROBLEM MED BLOGGEN!
Vet inte ens om detta kommer ut på bloggen.
Vill bara berätta att det är något fel på bloggen just nu, och att kommentarer och inlägg inte publiceras.
Jag antar att "BLOGG.SE" arbetar med att lösa detta. Så håll ut!
Jag har skapat en panikblogg så länge. Får se om jag flyttar in där eller inte. Det beror på vilken som når ut till flest läsare. Vill ju inte att mina ord ska eka tomma ut i universum utan respons!
// Bubbe
NY BLOGG: http://broby.tk
Vill bara berätta att det är något fel på bloggen just nu, och att kommentarer och inlägg inte publiceras.
Jag antar att "BLOGG.SE" arbetar med att lösa detta. Så håll ut!
Jag har skapat en panikblogg så länge. Får se om jag flyttar in där eller inte. Det beror på vilken som når ut till flest läsare. Vill ju inte att mina ord ska eka tomma ut i universum utan respons!
// Bubbe
NY BLOGG: http://broby.tk
(Historik)VAR DET DU SOM PRUTTADE?
Var det du som pruttade? (Mycket skitsnack!)
Jag prövar att kopiera in mitt senaste blogginlägg från Expressen, för att se hur mycket feedback det blir här inne. Detta för att bestämma mig för vilket ställe jag skall ha som "huvudblogg"... Blir det mer respons kanske jag flyttar in här istället.
Här kommer det: Var det du som pruttade? (Mycket skitsnack idag!)
Med katten Sture tätt intill mig och Mysan purrandes någon annanstans i rummet ligger jag i kontorsrummet och jobbar på min laptop. Den sista skvätten kaffe värmde jag på. Det smakar fan, men jag måste ha en kopp nu ikväll. Det har nämligen blivit sådan fart på manuset. Har skickat in manuset elektroniskt i PDF-format till tre olika förlag. Dessutom vill fyra andra förlag ha manuset i pappersform, så det är också ett projekt som ska ordnas i helgen. Och ett par förlag ville ha den redigerade versionen som jag fått hjälp med av förläggare Gravander i Hammarö. Vi har många och långa samtal per telefon. Hon är min psykolog, "insiktsgivare", coach, extramorsa, väninna, förläggare och utskällare. Det blir alltid massor av "aha" när vi snackar, vilket jag sällan upplever annars. Varje gång vi pratat får jag lite mental fart och kämpar vidare med lite mindre motstånd. "Vår" version av manuset skall alltså sändas till ett par förlag. Men Gravander ville att jag skulle lägga till lite i texten, vilket jag ligger på dagbädden och gör nu.
Var tvungen att ta en paus i redigerandet och valde att blogga, för här kan jag skriva lite mer slarvigt och svära mycket, JÄVLIGT mycket mer än vad jag får göra i manuset! Har inte rökt ett bloss sedan klockan 11 igår, när vi var på väg in till röntgen med Sebastian. Fimpade sista ciggen innan vi gick in på sjukhuset. När vi kom innanför zonen med rökförbud fick jag syn på en dum jävla kvinna som nonchalant tände en cigg strax utanför entrén. Hon hade ju inte heller vett att flytta sig någon meter! Hennes vän sa åt henne att det var rökförbud, varpå hon replikerade med ett dumt "oj då". OCH FORTSATTE ATT BLOSSA!
När vi satt på röntgen mindes jag hur jag satt där för flera år sedan med kemiskt orsakad lunginflammation och svor på att aldrig mer röka! Jag såg på lille Sebbe som sprang omkring och pekade på olika möbler och färger och bestämde mig för att göra ytterligare en förändring: sluta röka! Jag röker ändå bara två cigg per dag, ibland bara en. Bara för att jävlas, för att jag inte VILL släppa det. Men med tanke på att jag får andnöd varje gång jag röker, kanske det är bäst att ge fan i det! Jag fick en fråga i kommenterarna på förra inlägget: "vad skall röntgas?" Det var Sebastians axel/nyckelben. Vi fann en "ärta" som var stenhård. Jag var helt säker på att det var en tumör och började genast att lista upp ett gäng socialkärringar som jag skulle besöka innan jag begår självmordet. Jag vet - helt sjukt, men de har förstört MINST 22 år av mitt jävla liv...och det fortsätter. Inte för att svinen fortfarande jagar mig, men de spökar fortfarande i mitt psyke, och i mina drömmar! Det visade sig i alla fall att det var en oiste....osti.....osteri..... ÄSCH - en benbit som hamnat utanpå skelettet istället för inne i skelettet. Inget farligt, alltså bara en "utväxt", typ som en broskbildning, fast utan att han fått en smäll.
Han fick en liten brandbil när vi satt i väntrummet (köpt som muta i förebyggande syfte), och han svimmade nästan av HALLELUJAH!!! Han dansade omkring i väntrummet och visade sin röda lilla brandbil för alla. Både sköterskor, doktorer och andra patienter interagerade med honom, och snart var alla medvetna om att Sebastian är brandbilsfetischist! Nu fortsätter arbetet med texten. Jag återupplever en jävla massa när jag ÄN EN GÅNG läser om det. Satan. Jag har redan gått igenom denna text ett kriminellt antal gånger innan vid tidigare arbeten med den. För att inte tala om när jag skrev det. Skratt, gråt, snyftningar, rysningar, skräckkänslor, illamående, kräkningar... Jag kan lugnt avslöja för er att det är skillnad på att kräkas och spy! Det insåg jag under arbetets gång, när texten föddes! Imorgon är det lördag. Händer nog inte särskilt mycket eftersom Jenny är däckad i en dunderförkylning. Jag köpte Alvedon, Zycomb och glass idag. Kanske man skulle göra en laddning med kokhet nyponsoppa med vaniljglass till gullisarna imorgon? Det brukar lena rätt gott i halsen och lösa de flesta snorpropparna... På tal om propp - detta måste jag bara berätta! Ikväll satt förkylda Sebbe och jag i badkaret tillsammans. Det är alltid lika kul att bada med honom.
Vi skvätter på varandra, plaskar, balanserar byttor med vatten på huvudet tills det faller ned med ett jätteplask. Det skrattas och tjoas så det dundrar i hela byn. Idag fann Sebastian förtjusningen med att prutta i badet. Det var ju skitkul...(hmmm...skitkul)... Han pruttade och pruttade och skrattade så han bågnade. Jag kunde inte heller hålla mig för skratt. Jag brukar alltid peka på honom och göra rösten mörk som på en inrökt maffiagubbe och säga med tysk brytning: "var det du som pruttade"...det tycker han också är skitkul, när han väl är skyldig till prutten. Jenny kom in i badrummet och satte sig på toalettstolen. Vi plaskade lite för att imponera på henne, sedan skulle Sebbe toppa och segra i imponeringstävlingen genom att släppa av en välplanerad jättebrakskit precis vid vattenytan. Han tog i ända från tårna och sög in luft ända ifrån Haparanda, krystade och krystade. Nyllet blev rött som ett stopplyse, men det pruttade inte till.
Däremot hörde jag ett olycksbådande "plums", varpå Jenny skrek: "han bajsade".
Jag satt som förstenad kvar i vattnet och stirrade när ytterligare ett "plums" ljöd...
Jag trodde inte på det. Förrän jag fick syn på "flytbåten"...då blev det full fart på Bubbe, och så var vi klara med det badet! "Ooooh, titta", sa Sebbe och pekade i vattnet..."Jag pruttade"...
Ja, verkligen, Sebbe...verkligen! Tur att vi har katter, för kattlådsspaden kom till nytta på ett annat användningsområde idag.
GOD HELG, mina kära vänner! //Bubbe
Jag prövar att kopiera in mitt senaste blogginlägg från Expressen, för att se hur mycket feedback det blir här inne. Detta för att bestämma mig för vilket ställe jag skall ha som "huvudblogg"... Blir det mer respons kanske jag flyttar in här istället.
Här kommer det: Var det du som pruttade? (Mycket skitsnack idag!)
Med katten Sture tätt intill mig och Mysan purrandes någon annanstans i rummet ligger jag i kontorsrummet och jobbar på min laptop. Den sista skvätten kaffe värmde jag på. Det smakar fan, men jag måste ha en kopp nu ikväll. Det har nämligen blivit sådan fart på manuset. Har skickat in manuset elektroniskt i PDF-format till tre olika förlag. Dessutom vill fyra andra förlag ha manuset i pappersform, så det är också ett projekt som ska ordnas i helgen. Och ett par förlag ville ha den redigerade versionen som jag fått hjälp med av förläggare Gravander i Hammarö. Vi har många och långa samtal per telefon. Hon är min psykolog, "insiktsgivare", coach, extramorsa, väninna, förläggare och utskällare. Det blir alltid massor av "aha" när vi snackar, vilket jag sällan upplever annars. Varje gång vi pratat får jag lite mental fart och kämpar vidare med lite mindre motstånd. "Vår" version av manuset skall alltså sändas till ett par förlag. Men Gravander ville att jag skulle lägga till lite i texten, vilket jag ligger på dagbädden och gör nu.
Var tvungen att ta en paus i redigerandet och valde att blogga, för här kan jag skriva lite mer slarvigt och svära mycket, JÄVLIGT mycket mer än vad jag får göra i manuset! Har inte rökt ett bloss sedan klockan 11 igår, när vi var på väg in till röntgen med Sebastian. Fimpade sista ciggen innan vi gick in på sjukhuset. När vi kom innanför zonen med rökförbud fick jag syn på en dum jävla kvinna som nonchalant tände en cigg strax utanför entrén. Hon hade ju inte heller vett att flytta sig någon meter! Hennes vän sa åt henne att det var rökförbud, varpå hon replikerade med ett dumt "oj då". OCH FORTSATTE ATT BLOSSA!
När vi satt på röntgen mindes jag hur jag satt där för flera år sedan med kemiskt orsakad lunginflammation och svor på att aldrig mer röka! Jag såg på lille Sebbe som sprang omkring och pekade på olika möbler och färger och bestämde mig för att göra ytterligare en förändring: sluta röka! Jag röker ändå bara två cigg per dag, ibland bara en. Bara för att jävlas, för att jag inte VILL släppa det. Men med tanke på att jag får andnöd varje gång jag röker, kanske det är bäst att ge fan i det! Jag fick en fråga i kommenterarna på förra inlägget: "vad skall röntgas?" Det var Sebastians axel/nyckelben. Vi fann en "ärta" som var stenhård. Jag var helt säker på att det var en tumör och började genast att lista upp ett gäng socialkärringar som jag skulle besöka innan jag begår självmordet. Jag vet - helt sjukt, men de har förstört MINST 22 år av mitt jävla liv...och det fortsätter. Inte för att svinen fortfarande jagar mig, men de spökar fortfarande i mitt psyke, och i mina drömmar! Det visade sig i alla fall att det var en oiste....osti.....osteri..... ÄSCH - en benbit som hamnat utanpå skelettet istället för inne i skelettet. Inget farligt, alltså bara en "utväxt", typ som en broskbildning, fast utan att han fått en smäll.
Han fick en liten brandbil när vi satt i väntrummet (köpt som muta i förebyggande syfte), och han svimmade nästan av HALLELUJAH!!! Han dansade omkring i väntrummet och visade sin röda lilla brandbil för alla. Både sköterskor, doktorer och andra patienter interagerade med honom, och snart var alla medvetna om att Sebastian är brandbilsfetischist! Nu fortsätter arbetet med texten. Jag återupplever en jävla massa när jag ÄN EN GÅNG läser om det. Satan. Jag har redan gått igenom denna text ett kriminellt antal gånger innan vid tidigare arbeten med den. För att inte tala om när jag skrev det. Skratt, gråt, snyftningar, rysningar, skräckkänslor, illamående, kräkningar... Jag kan lugnt avslöja för er att det är skillnad på att kräkas och spy! Det insåg jag under arbetets gång, när texten föddes! Imorgon är det lördag. Händer nog inte särskilt mycket eftersom Jenny är däckad i en dunderförkylning. Jag köpte Alvedon, Zycomb och glass idag. Kanske man skulle göra en laddning med kokhet nyponsoppa med vaniljglass till gullisarna imorgon? Det brukar lena rätt gott i halsen och lösa de flesta snorpropparna... På tal om propp - detta måste jag bara berätta! Ikväll satt förkylda Sebbe och jag i badkaret tillsammans. Det är alltid lika kul att bada med honom.
Vi skvätter på varandra, plaskar, balanserar byttor med vatten på huvudet tills det faller ned med ett jätteplask. Det skrattas och tjoas så det dundrar i hela byn. Idag fann Sebastian förtjusningen med att prutta i badet. Det var ju skitkul...(hmmm...skitkul)... Han pruttade och pruttade och skrattade så han bågnade. Jag kunde inte heller hålla mig för skratt. Jag brukar alltid peka på honom och göra rösten mörk som på en inrökt maffiagubbe och säga med tysk brytning: "var det du som pruttade"...det tycker han också är skitkul, när han väl är skyldig till prutten. Jenny kom in i badrummet och satte sig på toalettstolen. Vi plaskade lite för att imponera på henne, sedan skulle Sebbe toppa och segra i imponeringstävlingen genom att släppa av en välplanerad jättebrakskit precis vid vattenytan. Han tog i ända från tårna och sög in luft ända ifrån Haparanda, krystade och krystade. Nyllet blev rött som ett stopplyse, men det pruttade inte till.
Däremot hörde jag ett olycksbådande "plums", varpå Jenny skrek: "han bajsade".
Jag satt som förstenad kvar i vattnet och stirrade när ytterligare ett "plums" ljöd...
Jag trodde inte på det. Förrän jag fick syn på "flytbåten"...då blev det full fart på Bubbe, och så var vi klara med det badet! "Ooooh, titta", sa Sebbe och pekade i vattnet..."Jag pruttade"...
Ja, verkligen, Sebbe...verkligen! Tur att vi har katter, för kattlådsspaden kom till nytta på ett annat användningsområde idag.
GOD HELG, mina kära vänner! //Bubbe
SPORTFÅNAR SÅ LÅNGT ÖGAT NÅR!
Så tänkte man slå på teven och se lite Cops såhär på fredagskvällen. Trött och härlig är man. Sista rycket på dumburken innan jag förmodligen tvärdäckar med tummen i truten drömmandes om en värld där man kan äta massor av choklad utan att öka i vikt......
Men... Så slår jag på TV 6, och där står en tintinkammad jävla smurf och uttalar sig som en jävla expert om en hockeymatch! Skärpning! Alltså - visst, det är jättekul att (om?) Sverige går vidare - och kanske vinner hela skiten, men VAD är så viktigt? Varför alla dessa expertkommentatorer, snack om väder, vind, benskador och historik?
"Aaaaah, Andersson har ju haft en rak säsong men lite dåligt när han inte lyckades kvittera den senaste, men jag tror det beror på att han har en senskada i tummen och om det inte håller så kan kvällen bli ödesdiger..." .... typ...
Jag bara stirrar på teven och kontrar med: "Okej, Bubbe har en lite svängig säsong, fåglarna brukar kvittra om det spelar roll, det är lite spänt här för det verkar som att Bubbe inte kommer att behålla prillan på samma plats under läppen hela kvällen utan eventuellt blir tvungen att byta prilla lite då och då. Dessutom tillkommer kranvatten och bita på tumnageln"...
Men jag ska blankt hålla käften. Det vet ju alla, att om en senskada i en hockeyspelares tumme eller om någon råkat ha ont i sitt knä, pajar hela samhället ihop! Det vet vi ju! Allt går under, och kvällen är ödesdiger: ja, världens undergång...
LÄGG AV! Stå där med en hel panel med självälskande sportfantaster som är så besatta att de stirrar rakt ut i luften och ser ut som fågelholkar när de talar. De talar enformigt som robotar utan någon känsla bakom och allt som kretsar runt där innanför skalet är en ensam liten puck som slår mot skallväggarna...
Hur kan detta vara viktigare än andra saker? Vem har sagt att det är okej att ta bort andra teveprogram för att pracka på folk detta "tycka-tänka"-skit?
Jag vet att det kryllar av sportfanatiker som kommer att försöka ge mig på tafsen nu, och varsågoda - men jag förstår inte tjusningen med att sitta och stirra på en puck, boll eller vad det är en hel kväll! Det är för fan bara ett spel! Låt dem spela, sänd skiten på renodlade sportkanaler och låt oss andra som är intresserade av DET VIKTIGA I SAMHÄLLET få se på vårt samhälle, och sportintresserade får sitt på en egen kanal! Måste ni sprida detta över hela jävla kanalutbudet och tvinga på alla tittare detta eviga jävla årliga tjafs?
Nästa år är det samma sak igen! Nya experter, nya knäskador, väder, vind, stirriga blickar, självbeundran och tintinfriserade smurfar!
Nä fy fan, vilken jävla pissfredag! Tur att man har ett helt jävla gäng dokumentärer att se på!
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om ishockey, hockey, sverige, kanada, match, hockeymatch, resultat, sport, sportfånar, bubbe, teve, kanal, dokumentär, verklighet, samhälle, viktigt, tjafs, puck, boll, sportfanatiker, seger, vinst, förlust, självbeundran, ironi, expert, experter
Men... Så slår jag på TV 6, och där står en tintinkammad jävla smurf och uttalar sig som en jävla expert om en hockeymatch! Skärpning! Alltså - visst, det är jättekul att (om?) Sverige går vidare - och kanske vinner hela skiten, men VAD är så viktigt? Varför alla dessa expertkommentatorer, snack om väder, vind, benskador och historik?
"Aaaaah, Andersson har ju haft en rak säsong men lite dåligt när han inte lyckades kvittera den senaste, men jag tror det beror på att han har en senskada i tummen och om det inte håller så kan kvällen bli ödesdiger..." .... typ...
Jag bara stirrar på teven och kontrar med: "Okej, Bubbe har en lite svängig säsong, fåglarna brukar kvittra om det spelar roll, det är lite spänt här för det verkar som att Bubbe inte kommer att behålla prillan på samma plats under läppen hela kvällen utan eventuellt blir tvungen att byta prilla lite då och då. Dessutom tillkommer kranvatten och bita på tumnageln"...
Men jag ska blankt hålla käften. Det vet ju alla, att om en senskada i en hockeyspelares tumme eller om någon råkat ha ont i sitt knä, pajar hela samhället ihop! Det vet vi ju! Allt går under, och kvällen är ödesdiger: ja, världens undergång...
LÄGG AV! Stå där med en hel panel med självälskande sportfantaster som är så besatta att de stirrar rakt ut i luften och ser ut som fågelholkar när de talar. De talar enformigt som robotar utan någon känsla bakom och allt som kretsar runt där innanför skalet är en ensam liten puck som slår mot skallväggarna...
Hur kan detta vara viktigare än andra saker? Vem har sagt att det är okej att ta bort andra teveprogram för att pracka på folk detta "tycka-tänka"-skit?
Jag vet att det kryllar av sportfanatiker som kommer att försöka ge mig på tafsen nu, och varsågoda - men jag förstår inte tjusningen med att sitta och stirra på en puck, boll eller vad det är en hel kväll! Det är för fan bara ett spel! Låt dem spela, sänd skiten på renodlade sportkanaler och låt oss andra som är intresserade av DET VIKTIGA I SAMHÄLLET få se på vårt samhälle, och sportintresserade får sitt på en egen kanal! Måste ni sprida detta över hela jävla kanalutbudet och tvinga på alla tittare detta eviga jävla årliga tjafs?
Nästa år är det samma sak igen! Nya experter, nya knäskador, väder, vind, stirriga blickar, självbeundran och tintinfriserade smurfar!
Nä fy fan, vilken jävla pissfredag! Tur att man har ett helt jävla gäng dokumentärer att se på!
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om ishockey, hockey, sverige, kanada, match, hockeymatch, resultat, sport, sportfånar, bubbe, teve, kanal, dokumentär, verklighet, samhälle, viktigt, tjafs, puck, boll, sportfanatiker, seger, vinst, förlust, självbeundran, ironi, expert, experter
VEM KÖPER SEX AV EN FÖRSTÅNDSHANDIKAPPAD?
God morgon!
Slår upp DN, och vad finner jag? -> HD
"Sålde handikappad fru till 100 män"
Första tanken som slår mig är: stackars flicka. -> SVD
Vidare: vem i hela helvetet köper sex av en förståndshandikappad kvinna?
Även om hon kanske har sett bra ut och kunnat ha sex, måste ju "torsken" insett att något inte är riktigt rätt, att "alla besticken inte är i lådan".
Vidare går morgontankarna till att torskar ofta är "vanliga" och "normala" familjemän, som köper sex i smyg eftersom de inte får leva ut sexlivet som de önskar med sin fru/partner. Tänk att nästa myndighetsperson, polis, lärare eller präst kan vara en av de där "torskarna" - som köpte sex av en förståndshandikappad ung kvinna.
Uschiamej, vilka morgonnyheter.
God morgon, god morgon!
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om förståndshandikappad, bubbe, dn, dagens nyheter, helsingborgs dagblad, svenska dagbladet, kvinna, sex, torsk, prostitution, familjeman, polis, lärare, partner, fru, make, myndighetsperson, morgonnyheter, nyheter, präst, förståndshandikapp, handikappad, sexköp, sexliv, sex
Slår upp DN, och vad finner jag? -> HD
"Sålde handikappad fru till 100 män"
Första tanken som slår mig är: stackars flicka. -> SVD
Vidare: vem i hela helvetet köper sex av en förståndshandikappad kvinna?
Även om hon kanske har sett bra ut och kunnat ha sex, måste ju "torsken" insett att något inte är riktigt rätt, att "alla besticken inte är i lådan".
Vidare går morgontankarna till att torskar ofta är "vanliga" och "normala" familjemän, som köper sex i smyg eftersom de inte får leva ut sexlivet som de önskar med sin fru/partner. Tänk att nästa myndighetsperson, polis, lärare eller präst kan vara en av de där "torskarna" - som köpte sex av en förståndshandikappad ung kvinna.
Uschiamej, vilka morgonnyheter.
God morgon, god morgon!
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om förståndshandikappad, bubbe, dn, dagens nyheter, helsingborgs dagblad, svenska dagbladet, kvinna, sex, torsk, prostitution, familjeman, polis, lärare, partner, fru, make, myndighetsperson, morgonnyheter, nyheter, präst, förståndshandikapp, handikappad, sexköp, sexliv, sex
VIKTIGARE MED DOKUSÅPA?
Torsdag kväll. Sett på "Efterlyst" och "Murder" ikväll. Kriminalafton. Torsdagar är trevliga! Ja, kanske inte "trevliga", men intressanta då jag är helt såld på allt som belyser kriminalitet. Tycker det är viktigt att veta hur vårt samhälle ser ut nu för tiden - att följa med. Och då snackar jag inte om att ha se senaste skorna och en ny iPod! Jag menar att man måste hålla ögonen öppna och vara på sin vakt. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn.
Vissa jag känner vill hellre se på dokusåpor, talkshower och annat krafs. De väljer medvetet att blunda för sanningen. Visst har ju alla sin smak och sina intressen, men jag blir nästan lite förbannad över folk som hellre ser på "Sanningens Ögonblick" eller "Big Brother" än att de kollar lite på vad som är på gång och har skett runtom - utanför det där jävla huset där alla ligger med alla och tittaren får sina voyeuristiska behov uppfyllda genom att följa deras dammsugning, städning, samtal, fyllefester och rökpauser. Eller avslöjar att de brukar onanera med en hårtork, köper luder eller serverar snorkråkor i maten...
Det har varit en ganska tuff vecka. Både psykiskt och kroppsligt. Har varit mycket minnen, många problem att komma ihåg, att lösa och att grubbla på. Samtidigt har det varit så varmt att hjärnan fullständigt stannat när man försökt att tänka. Flera gånger har jag stått framför folk och bara tappat orden. Står bara och stirrar på dem utan att kunna säga något. Skulle förklara för en bekant om en bildel, men så fort något ljud hördes i närheten stannade jag upp och tappade tråden. Det är oerhört irriterande, att man inte kan koncentrera sig på att bara prata, utan blir störd av allt och alla. Och inte fan håller omgivningen käften bara för att jag har hjärnsläpp...
Alldeles nyss när jag bestämde mig för att skriva ett blogginlägg hörde jag Sebastian skrika inifrån sitt rum. Jag gick dit, och nu har jag varit borta i över en halvtimme, tröstat honom och försökt att hjälpa till i den mån jag kan med att hämta mjölk och försöka att skämta bort tårarna. Och under hela den halvtimme jag satt där mittemot Sebastian tänkte jag: "Vad fan var det nu jag tänkte skriva när han började att gråta?"
Och så var tråden tappad. Jag hade något på hjärtat, men det flög sin kos. Det kommer väl igen, och bloggen lär väl finnas kvar här närhelst jag vill, så jag återkommer. Det är det absolut bästa med blogg - att ingen avbryter mina tankar och åsikter, och jag kan skriva av mig (när det är lugn och ro kring mig) det jag behöver utan att få mothugg. Att det sedan kanske blir lite mothugg i kommentarerna är något man får tåla. Det är precis det jag vill; skapa lite debatt, diskussioner och locka fram folks åsikter.
Kan man förändra världen? Är det möjligt? Kan jag fostra folk genom att skriva här och klaga i bloggen på t.ex hur folk kör bil, eller hur de går i vägen i mataffären? Nej, föga troligt - såvida ingen av de där jobbiga typerna råkar snubbla in här på bloggen och läser om sig själva, inser att de beter sig som idioter och bestämmer sig för skärpning! Men jag utgår från att ingenting förändras trots att jag sitter här på min lilla blogg och gnäller.
Däremot är jag övertygad om en sak; det är väldigt bra att skriva av sig en del vrede. För när jag väl klickat på "Spara & Publicera" är jag så lättad över att ha fått säga min mening!
Nu ska jag publicera det här och fundera på vad det egentligen var jag tänkte skriva om.
God kväll!
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om voyeuristiskt, voyeurism, big brother, sanningens ögonblick, efterlyst, tv, teve, kanal, blogg, bubbe, sebastian, jenny, torsdag, fyllefest, dokusåpa, onani, hora, luder, prostitution, prostituerad, snorkråka, samhälle, kriminalitet, brottslighet, ipod, skor, mode, blogginlägg, irritation, omgivning, hjärnsläpp, värme, sommar
KYCKLINGDILEMMA!
Mitt i natten. Onsdag morgon, kan man väl påstå.
Satt och såg på "Cops" på tisdagskvällen. Det är vad jag minns, och vips - så var det sen kväll. Jag hade somnat - tvärdäckat. Fattade ingenting. Allt var nedsläckt, Jenny hade stängt av teven och lagt sig. Och nu kan jag inte somna om. Däremot är jag skithungrig. Sugen på kyckling. Sjukt, eller hur? Klockan är 01:15 och jag funderar allvarligt på att grilla kyckling!
Är pigg och utsövd, så klart. Kan inte somna om - inte än. Har rensat lite i datorn, gjort virussökning, kollat efter trojaner och avinstallerat lite onödigt krafs som man bara lagt in för "det kan vara bra att ha" - som den samlare man är.
Tisdagar är för mig den värsta dagen på hela veckan. Hatar tisdagar. Brukar nog upprepa det ganska ofta i mina inlägg. Tisdag är onödig och dum. Pissig, rent ut sagt.
Men denna tisdagen var ändå ganska trevlig, trots att jag mådde ganska dåligt.
Vi fick besök av vår goda vän och hennes söner (jaja, hennes söner är givetvis också goda vänner) - och jag fick provköra deras Citroën Xantia. Helt underbart!
Visst älskar jag min bil och tycker den är den skönaste i hela världen, så klart - men deras Xantia är två år yngre, har 15hk mer och har skinnklädsel. Helt underbar att köra! Så ska en bil kännas! Vi körde och hälsade på hästarna i deras beteshage, klappade Curry lite och såg på när två andra hästar slogs om maktpositionen i hagen. Usch, det går vilt till när de slåss. Satan, vad de sparkar varandra. Det är obehagligt att se på - och höra.
Det känns så konstigt att stå där ute på en landsväg mellan två hagar och kisa mot solen. För bara några år sedan trodde jag aldrig någonsin att det skulle vara möjligt. Det var väl knappt man ens hade sett en häst på film! Nu står jag och klappar en häst, lägger huvud mot huvud, pussar den och gosar med den som om den vore vilken huskatt som helst! Känns så konstigt, men ändå tillfredsställande på något sätt.
Samtidigt kliar det ibland i mig - jag saknar asfalt, betong, 7-eleven, neon, regniga nattgator och trafikljud. Men vet samtidigt om att jag skulle dö på fläcken om jag ställde mig i centrala Stockholm idag. Av ren chock, tror jag. Har integrerats så bra på landsbygden nu att jag nog inte skulle palla med tempot. Tyvärr. Och jag tror att det är bäst att stanna här så Sebbe får växa upp i harmoni istället för att gå omkring och oroa sig på det sätt jag och mina vänner alltid fick göra under vår uppväxt. Det var ständigt varningar om fula gubbar, knarkare, trafik och andra fällor. När man sedan inte oroade sig för att bli offer för något av ovan nämnda hot var det dags för nästa etapp; att låta bli att hamna i fällorna!
När det inte handlade om att undvika "den lätta vägen", skulle man oroa sig för att bli nedslagen eller rånad på vad man hade i fickorna. Särskilt i Göteborg när man bodde där.
Här ser man ut på gatan och ser hemmafruarna komma gåendes till affären med plånboken i handen. Herregud, jag får hjärtsnörp bara jag ser på det! Hur kan de gå och skylta med libran på det viset? Men här nere är det deras värld, dörrar och bilar är olåsta, för "här kommer ingen"... Folk är så godtrogna och blåögda! Jag är osäker på om det är bra, men det känns ändå rätt så tillfredsställande att någon plats på jorden idag kan vara sådan! Det är väl världens sista inbillade trygga plats. Tills något händer. Då låser alla dörrarna, det snackas och varnas hejvilt.
Klockan är nu 01:20 och jag är fortfarande sugen på kyckling. Undras tro om Jenny uppskattar att jag åtminstone plockar fram kycklingen ur frysen så den kan tina till eftermiddagen... Klart att hon uppskattar att man planerar - men är hon sugen på kyckling idag? Med sås eller Bubbes röda pasta? Eller kommer det att vara så varmt att hon inte ens har lust att äta varm mat? Vilket dilemma! Det är nästan enklare att planera en flygresa för en pilot utefter väder och vind, än att planera middagen i vårt hushåll!
God natt! Eller god morgon?
Suck, dilemma...
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om dilemma, bubbe, värme, kyla, väder, kyckling, flygresa, pilot, planering, middag, middagsmat, skåne, häst, betesmark, pasta, bilar, samhälle, trygghet, brottslighet, kriminalitet, harmoni, sebastian, sebbe, uppväxt, morgon, kväll, natt, jenny, mat
Satt och såg på "Cops" på tisdagskvällen. Det är vad jag minns, och vips - så var det sen kväll. Jag hade somnat - tvärdäckat. Fattade ingenting. Allt var nedsläckt, Jenny hade stängt av teven och lagt sig. Och nu kan jag inte somna om. Däremot är jag skithungrig. Sugen på kyckling. Sjukt, eller hur? Klockan är 01:15 och jag funderar allvarligt på att grilla kyckling!
Är pigg och utsövd, så klart. Kan inte somna om - inte än. Har rensat lite i datorn, gjort virussökning, kollat efter trojaner och avinstallerat lite onödigt krafs som man bara lagt in för "det kan vara bra att ha" - som den samlare man är.
Tisdagar är för mig den värsta dagen på hela veckan. Hatar tisdagar. Brukar nog upprepa det ganska ofta i mina inlägg. Tisdag är onödig och dum. Pissig, rent ut sagt.
Men denna tisdagen var ändå ganska trevlig, trots att jag mådde ganska dåligt.
Vi fick besök av vår goda vän och hennes söner (jaja, hennes söner är givetvis också goda vänner) - och jag fick provköra deras Citroën Xantia. Helt underbart!
Visst älskar jag min bil och tycker den är den skönaste i hela världen, så klart - men deras Xantia är två år yngre, har 15hk mer och har skinnklädsel. Helt underbar att köra! Så ska en bil kännas! Vi körde och hälsade på hästarna i deras beteshage, klappade Curry lite och såg på när två andra hästar slogs om maktpositionen i hagen. Usch, det går vilt till när de slåss. Satan, vad de sparkar varandra. Det är obehagligt att se på - och höra.
Det känns så konstigt att stå där ute på en landsväg mellan två hagar och kisa mot solen. För bara några år sedan trodde jag aldrig någonsin att det skulle vara möjligt. Det var väl knappt man ens hade sett en häst på film! Nu står jag och klappar en häst, lägger huvud mot huvud, pussar den och gosar med den som om den vore vilken huskatt som helst! Känns så konstigt, men ändå tillfredsställande på något sätt.
Samtidigt kliar det ibland i mig - jag saknar asfalt, betong, 7-eleven, neon, regniga nattgator och trafikljud. Men vet samtidigt om att jag skulle dö på fläcken om jag ställde mig i centrala Stockholm idag. Av ren chock, tror jag. Har integrerats så bra på landsbygden nu att jag nog inte skulle palla med tempot. Tyvärr. Och jag tror att det är bäst att stanna här så Sebbe får växa upp i harmoni istället för att gå omkring och oroa sig på det sätt jag och mina vänner alltid fick göra under vår uppväxt. Det var ständigt varningar om fula gubbar, knarkare, trafik och andra fällor. När man sedan inte oroade sig för att bli offer för något av ovan nämnda hot var det dags för nästa etapp; att låta bli att hamna i fällorna!
När det inte handlade om att undvika "den lätta vägen", skulle man oroa sig för att bli nedslagen eller rånad på vad man hade i fickorna. Särskilt i Göteborg när man bodde där.
Här ser man ut på gatan och ser hemmafruarna komma gåendes till affären med plånboken i handen. Herregud, jag får hjärtsnörp bara jag ser på det! Hur kan de gå och skylta med libran på det viset? Men här nere är det deras värld, dörrar och bilar är olåsta, för "här kommer ingen"... Folk är så godtrogna och blåögda! Jag är osäker på om det är bra, men det känns ändå rätt så tillfredsställande att någon plats på jorden idag kan vara sådan! Det är väl världens sista inbillade trygga plats. Tills något händer. Då låser alla dörrarna, det snackas och varnas hejvilt.
Klockan är nu 01:20 och jag är fortfarande sugen på kyckling. Undras tro om Jenny uppskattar att jag åtminstone plockar fram kycklingen ur frysen så den kan tina till eftermiddagen... Klart att hon uppskattar att man planerar - men är hon sugen på kyckling idag? Med sås eller Bubbes röda pasta? Eller kommer det att vara så varmt att hon inte ens har lust att äta varm mat? Vilket dilemma! Det är nästan enklare att planera en flygresa för en pilot utefter väder och vind, än att planera middagen i vårt hushåll!
God natt! Eller god morgon?
Suck, dilemma...
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om dilemma, bubbe, värme, kyla, väder, kyckling, flygresa, pilot, planering, middag, middagsmat, skåne, häst, betesmark, pasta, bilar, samhälle, trygghet, brottslighet, kriminalitet, harmoni, sebastian, sebbe, uppväxt, morgon, kväll, natt, jenny, mat
EN SÖNDAG I ÅHUS
Det blev ett sent blogginlägg idag också. Så är det när man faktiskt tar sig i kragen och ger sig ut på äventyr. Det var vad vi gjorde idag också. Till utkanten av Åhus där ett par goda vänner bor. Det var skönt att komma ut för andra dagen i rad. Nu är jag inte lika trött på hemmet och laptopen, och uppskattar faktiskt att ligga här med datorn på magen och skriva igen.
Det ska faktiskt bli riktigt skönt att bara vara hemma imorgon. Så jävla härligt, rent ut sagt. Jag ska nog fan inte ens titta ut genom fönstret...
Vi åkte på förmiddagen och tillbringade hela dagen hos vännerna. Morföräldrar kom och det visade sig att familjens morfar varit revisor för många av omnejdens åkerier under många år, så vi satt där och namedroppade och såg vilka vi gemensamt kände till. Det blev några trevliga berättelser från gamla goda tider där i solskenet (under markisen) medan Sebbe härjade fritt på gräsmattan tillsammans med familjens hund Hugo.
Sebbe och Hugo är paret med stort P. Verkligen! Ingenstans där Sebbe går är "Hugofritt". Han är som klistrad i häcken på Sebbe, och om inte, så är det tvärtom. Hugo är verkligen den absolut sötaste och trevligaste hund jag någonsin träffat. Ingen hund kan jämföra sig med hans mjuka och tillgivna kärlek och ömhet som han visar för Sebastian.
Det finns hundar som är jättesöta och härliga, men det är något särskilt med Sebbe & Hugo. Paret.
Sebbe & Hugo rotar tillsammans runt på tomten. Tyvärr hamnade ett räcke i vägen för helheten, men man ser i alla fall hur båda står där, nyfikna och samarbetandes i maskopi inför nästkommande hyss...
ACTION! Japp, någonstans där under en stor blå boll finns en liten galen hund.
Det ska faktiskt bli riktigt skönt att bara vara hemma imorgon. Så jävla härligt, rent ut sagt. Jag ska nog fan inte ens titta ut genom fönstret...
Vi åkte på förmiddagen och tillbringade hela dagen hos vännerna. Morföräldrar kom och det visade sig att familjens morfar varit revisor för många av omnejdens åkerier under många år, så vi satt där och namedroppade och såg vilka vi gemensamt kände till. Det blev några trevliga berättelser från gamla goda tider där i solskenet (under markisen) medan Sebbe härjade fritt på gräsmattan tillsammans med familjens hund Hugo.
Sebbe och Hugo är paret med stort P. Verkligen! Ingenstans där Sebbe går är "Hugofritt". Han är som klistrad i häcken på Sebbe, och om inte, så är det tvärtom. Hugo är verkligen den absolut sötaste och trevligaste hund jag någonsin träffat. Ingen hund kan jämföra sig med hans mjuka och tillgivna kärlek och ömhet som han visar för Sebastian.
Det finns hundar som är jättesöta och härliga, men det är något särskilt med Sebbe & Hugo. Paret.
Sebbe & Hugo igen, på en filt på gräsmattan. Sebbe leker och Hugo intresserar sig.
"Du och jag, Hugo...du och jag..."
"Du och jag, Hugo...du och jag..."
Sebbe pausar i skuggan en stund och dricker ett glas saft.
ACTION! Japp, någonstans där under en stor blå boll finns en liten galen hund.
...och inte nog med att dagen var helt underbar... Våra vänner åkte och kollade på en bil, och de klippte till!
Jag måste stolt påstå att mina vänner är världens klokaste människor! De köpte en Citroën Xantia Exclusive!!!
BRA JOBBAT, K & W. Love ya!!! That's the spirit, my friends!
Nu börjar snart vecka 20. Vad händer då? Planera middagar? Pilla i örat? Blogga? Sova?
Hoppas att våra vänner kör förbi och visar upp sitt nya franska komfortskepp. Är det NÅGON som är värd att åka i komfortabel bil med status, så är det ta mig f-n denna familj. Som de kämpar, står i och arbetar. Och vänner är de också, de är ärliga, toleranta och har respekt. Och viktigast av allt: de accepterar folk med nollställda sinnen. Man får vara sig själv, och de visar också sina egna riktiga "jag", vilket jag uppskattar mycket!
Tänk om fler människor vore som dessa människor, vilken härlig värld vi hade levt i!
Nej, istället ska det hållas raka ryggar, alla ska ha kontorsjobb och vara rena om händerna, alla har en golfbag, ett medlemskap i en båtklubb och är framgångsrika på jobbet. Ja just det - glömde jag säga också, att vissa av de där tillknäppta jävlarna aldrig någonsin går på toaletten? Och hur barnen blev till? Jo, fan...storken kom... Och hur han kom? Det pratar vi inte om...
"Vi är alltid påklädda, vi äter, men vi går aldrig på toaletten, vi bajsar nämligen inte..."
"Mänskliga behov? Nej, inte jag, och inte Kungen heller..."
Nej, tacka vet jag humana människor som kan inse att det finns en värme och mänsklighet inuti de flesta människorna, någonstans under den där ytan. Det är det jag tror att K & W ser, och därför kan de vara så avslappnade och ta allt som det kommer. Tack för att ni finns. Det är alltid lika trevligt att träffa er!
Nu är det dags att summera och slappna av lite. Som sagt - det kommer ju en dag imorgon också... Faktiskt.
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om citroen, åhus, gräs, sebbe, bubbe, jenny, hugo, hund, sebastian, jycke, citroën, xantia, bil, humanist, humant, människor, vänner, kompisar, naturligt, golfbag, kontorsjobb, arbetare, arbeta, jobba, båtklubb, kaffe, fika, saft, solsken, parasoll, markis, behov, vänskap, kärlek, vår, sommar, väder
Jag måste stolt påstå att mina vänner är världens klokaste människor! De köpte en Citroën Xantia Exclusive!!!
BRA JOBBAT, K & W. Love ya!!! That's the spirit, my friends!
Nu börjar snart vecka 20. Vad händer då? Planera middagar? Pilla i örat? Blogga? Sova?
Hoppas att våra vänner kör förbi och visar upp sitt nya franska komfortskepp. Är det NÅGON som är värd att åka i komfortabel bil med status, så är det ta mig f-n denna familj. Som de kämpar, står i och arbetar. Och vänner är de också, de är ärliga, toleranta och har respekt. Och viktigast av allt: de accepterar folk med nollställda sinnen. Man får vara sig själv, och de visar också sina egna riktiga "jag", vilket jag uppskattar mycket!
Tänk om fler människor vore som dessa människor, vilken härlig värld vi hade levt i!
Nej, istället ska det hållas raka ryggar, alla ska ha kontorsjobb och vara rena om händerna, alla har en golfbag, ett medlemskap i en båtklubb och är framgångsrika på jobbet. Ja just det - glömde jag säga också, att vissa av de där tillknäppta jävlarna aldrig någonsin går på toaletten? Och hur barnen blev till? Jo, fan...storken kom... Och hur han kom? Det pratar vi inte om...
"Vi är alltid påklädda, vi äter, men vi går aldrig på toaletten, vi bajsar nämligen inte..."
"Mänskliga behov? Nej, inte jag, och inte Kungen heller..."
Nej, tacka vet jag humana människor som kan inse att det finns en värme och mänsklighet inuti de flesta människorna, någonstans under den där ytan. Det är det jag tror att K & W ser, och därför kan de vara så avslappnade och ta allt som det kommer. Tack för att ni finns. Det är alltid lika trevligt att träffa er!
Nu är det dags att summera och slappna av lite. Som sagt - det kommer ju en dag imorgon också... Faktiskt.
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om citroen, åhus, gräs, sebbe, bubbe, jenny, hugo, hund, sebastian, jycke, citroën, xantia, bil, humanist, humant, människor, vänner, kompisar, naturligt, golfbag, kontorsjobb, arbetare, arbeta, jobba, båtklubb, kaffe, fika, saft, solsken, parasoll, markis, behov, vänskap, kärlek, vår, sommar, väder
MOBBING I HÄSTHAGEN?
Det blir till att skriva blogginlägg sent om kvällarna. Dagarna blir (är?) allt längre, och man håller på med så mycket annat till sent på kvällen. Nu ikväll satt Jenny och jag och skrattade åt "Strange Wilderness". Superskojig! Vi skrattade så vi grät.
Djur är för roliga! Vilket humör man än är på, blir man alltid lättare som människa i närheten av djur... Om man är normalt funtad, vill säga.
På tal om djur; vi var vid Denningarums Gård idag. Kan rekommendera det till alla föräldrar. Kör dit om ni har nära! Det är så skönt, lugnt och trevligt. Man kan sitta ner och vila medan man har uppsikt över barnen. Det är öppet och fint, mysigt landskap och superhärliga djur. Vi älskar den gården!
Jag har solklåda. Får utslag och kliar sönder huden efter tio minuter i solen. Men det var det värt idag. Vi hade det supertrevligt! Tänkte bjussa på några bilder från vår dag utomhus.
När vi varit en stund på gården körde vi tillbaka till Broby. Men Sebbe ville inte hem, och inte vi heller. Det var så skönt att vara ute, så vi tog en tripp till Hässleholm också. För att få tiden att gå. Tråkigt att sitta hemma och svettas när man kan ta vara på en dag då vi alla var sugna på att vara ute, även jag, som ibland drar mig för att gå ut. När jag är på humör passar jag också på att ta mig ut. Klockan var 14.00 när vi körde till Hässleholm. Sebastian somnade i bilen under turen. Vi körde runt ett tag tills vi fick klartecken på att åka tillbaka hem till skogarna igen. Jenny skulle nämligen träffa hästen hon brukar rida på. Han är på bete nu, för ägarinnan och hennes sambo ska åka utomlands snart.
Vi mötte upp med ägarinnan och hon visade oss vägen till betesplatsen. När vi kom såg vi hästen Curry stå där i samma hage som några andra hästar. Jag undrade om det var el i stängslet, så jag (min dumme jävel) kände ju på ett av banden som löper mellan staketstolparna. Japp, givetvis var det ström i dem... Ingen hjärtmassage för min del framöver - den kickstarten håller igång pumpen i ett par sekel till... Sprattlade som Michael Jackson på kokain... Det är ju ingen stark el, men ändå ganska obehaglig.
Nu ångrar jag INTE att jag vägrade pissa på tunnelbanespåret hemma i Stockholm när jag var 14, full, ung och dum...
----
Djur är för roliga! Vilket humör man än är på, blir man alltid lättare som människa i närheten av djur... Om man är normalt funtad, vill säga.
På tal om djur; vi var vid Denningarums Gård idag. Kan rekommendera det till alla föräldrar. Kör dit om ni har nära! Det är så skönt, lugnt och trevligt. Man kan sitta ner och vila medan man har uppsikt över barnen. Det är öppet och fint, mysigt landskap och superhärliga djur. Vi älskar den gården!
Jag har solklåda. Får utslag och kliar sönder huden efter tio minuter i solen. Men det var det värt idag. Vi hade det supertrevligt! Tänkte bjussa på några bilder från vår dag utomhus.
Först och främst kommer en bild på Sebbe och hans nya mössa som jag lovat:
Bilden är tagen på lekplatsen på Denningarums Gård.
Jenny och lamadjur. Spottas de? Ja, kanske. Men denna krabaten ville hellre pussas!
Sebbe och pappa skulle också gosa.
Bilden är tagen på lekplatsen på Denningarums Gård.
Jenny och lamadjur. Spottas de? Ja, kanske. Men denna krabaten ville hellre pussas!
Sebbe och pappa skulle också gosa.
När vi varit en stund på gården körde vi tillbaka till Broby. Men Sebbe ville inte hem, och inte vi heller. Det var så skönt att vara ute, så vi tog en tripp till Hässleholm också. För att få tiden att gå. Tråkigt att sitta hemma och svettas när man kan ta vara på en dag då vi alla var sugna på att vara ute, även jag, som ibland drar mig för att gå ut. När jag är på humör passar jag också på att ta mig ut. Klockan var 14.00 när vi körde till Hässleholm. Sebastian somnade i bilen under turen. Vi körde runt ett tag tills vi fick klartecken på att åka tillbaka hem till skogarna igen. Jenny skulle nämligen träffa hästen hon brukar rida på. Han är på bete nu, för ägarinnan och hennes sambo ska åka utomlands snart.
Vi mötte upp med ägarinnan och hon visade oss vägen till betesplatsen. När vi kom såg vi hästen Curry stå där i samma hage som några andra hästar. Jag undrade om det var el i stängslet, så jag (min dumme jävel) kände ju på ett av banden som löper mellan staketstolparna. Japp, givetvis var det ström i dem... Ingen hjärtmassage för min del framöver - den kickstarten håller igång pumpen i ett par sekel till... Sprattlade som Michael Jackson på kokain... Det är ju ingen stark el, men ändå ganska obehaglig.
Nu ångrar jag INTE att jag vägrade pissa på tunnelbanespåret hemma i Stockholm när jag var 14, full, ung och dum...
----
Hästen Curry stod inte i klungan bland de andra hästarna. Det såg så sorgligt ut. Han såg utstött ut. Fast det är bara jag som tycker det. Både Jenny och ägarinnan var säkra på att Curry klarar sig finfint där. Jag är däremot mycket känslig för utanförskap och tyckte synd om Curry.
I hagen stod också en annan häst jag fastnade för. Kanske tycker en van hästmänniska att det inte är något särskilt, men jag har aldrig sett något liknande; en häst med blå ögon:
Det fanns också en annan superfin hingst i hagen, som tydligen bestämt sig för att vara herre över de andra hästarna. Han gick hela tiden till attack. Jag skulle precis plåta den fina hästen när han bestämde sig för att sätta en av de små hästarna på plats... Just när jag tryckte av gick han till attack mot den blåögda hästen. Om man ser på fotot, kan man se hur den blåögda hästen nästan ligger ner. Man ser även Jennys och ägarinnans reaktion. Allt på ett ögonblick, och jag fångade det med kameran.
Se på den blåögda hästens ställning och hur han visar tänderna. Samtidigt hoppar både Jenny och ägarinnan undan med blixtens hastighet. Herregud, vi satt och såg på denna bilden ikväll och skrattade gott tills vi tappade andan...
Dags att avrunda här. Annars orkar väl ingen läsa det här inlägget. Det kommer en dag imorgon också.
Tack för läsningen!
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om mobbing, bubbe, häst, hage, hästhage, denningarums gård, denningarum, osby, broby, jenny, sebbe, sebastian, utomlands, resa, ägarinna, lama, lamadjur, bondgård, hässleholm, mobba, blåögd, hästar
I hagen stod också en annan häst jag fastnade för. Kanske tycker en van hästmänniska att det inte är något särskilt, men jag har aldrig sett något liknande; en häst med blå ögon:
Det fanns också en annan superfin hingst i hagen, som tydligen bestämt sig för att vara herre över de andra hästarna. Han gick hela tiden till attack. Jag skulle precis plåta den fina hästen när han bestämde sig för att sätta en av de små hästarna på plats... Just när jag tryckte av gick han till attack mot den blåögda hästen. Om man ser på fotot, kan man se hur den blåögda hästen nästan ligger ner. Man ser även Jennys och ägarinnans reaktion. Allt på ett ögonblick, och jag fångade det med kameran.
Se på den blåögda hästens ställning och hur han visar tänderna. Samtidigt hoppar både Jenny och ägarinnan undan med blixtens hastighet. Herregud, vi satt och såg på denna bilden ikväll och skrattade gott tills vi tappade andan...
Dags att avrunda här. Annars orkar väl ingen läsa det här inlägget. Det kommer en dag imorgon också.
Tack för läsningen!
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om mobbing, bubbe, häst, hage, hästhage, denningarums gård, denningarum, osby, broby, jenny, sebbe, sebastian, utomlands, resa, ägarinna, lama, lamadjur, bondgård, hässleholm, mobba, blåögd, hästar
SOL+TRAFIK = INTE BRA!
Fredagen har varit lite tung, ja. Smulans bortgång i minnet och tuff värme att tampas med. Usch, jag klarar inte mer än typ 19 grader, sedan är jag stendöd! Ligger utslagen med femton fläktar i nyllet och flåsar som en brunstig schäfer, gnällandes om vatten och kyla. 
Har varit i Hässleholm idag. Tvättade bilen på en sån där självtvätt-vad-det-nu-heter... Fan, jag hann knappt gå runt med kallavfettningen förrän det var dags för att kasta i "mer tid". Stressande. Men jag tror jag hann med det mesta. 100:- kostade det, och jag har ett sånt där mynt kvar. Räcker väl för en snabb dusch en varm dag... För min del, alltså. Kanske skulle försöka att vaxa benen där? Ja - det är ju vax, står ju det på skyltarna...
Körde också till Coop i Hässleholm där vi kollade efter ett par sandaler till Sebastian. Han skulle verkligen behöva ett par att byta med. Värmen kom ju som en smäll på käften och alla blev överrumplade. Jaja, jag blev det i alla fall. Har knappt glömt julskinkan än ju. Är det redan maj?
Tyvärr fanns det inga sandaler som föll oss i smaken, men däremot fann vi en söt mössa/keps. Sebastian ser ut som en förrymd fånge från 20-talets södern någonstans i staterna. O Brother, Where Art Thou?
Måste nästan lägga in en bild på honom i mössan. Han blev så söt i den. Fast det är han utan mössa också.
Men på Coop var han inte så söt idag. Han vägrade allt, strejkade överallt och tvingade mig att ta ut honom till bilen. Han sittstrejkade, skrek, grät och protesterade. Ja, det är ju den där åldern nu, så det får man väl ta. Men det känns som om hela världen glor på en när man står där med en helt ursinnig 3-åring vid fötterna. Man kan riktigt känna vibbarna från förbipasserande. Men alla som har barn vet hur det är. Tråkigt bara att det glöms bort så fort och man så snabbt dömer folk efter vad ögat ser vid första titten. Det sker per automatik, inget någon kan rå för. Och inget någon kan dölja. Nej, jag är inte paranoid. Jag har också ögon.
Tydligen var det endast idioter ute och körde idag. Hamnade bakom folk som hela tiden utan anledning bromsade och krånglade. Det saktades ned och ökades om vartannat. Man satt där bakom och irriterade sig på alla. Och varför kan folk inte gasa på när de ändå kör om någon? Nej, de kör om så att de precis klarar sin egen bakdel förbi innan omkörningssträckan tar slut. Och man får snällt bromsa där bakom och lägga sig i 65 bakom kepsgubben igen, för att föregående bilist inte visste att det är den där jävla pedalen till höger!!!
Körde också till Coop i Hässleholm där vi kollade efter ett par sandaler till Sebastian. Han skulle verkligen behöva ett par att byta med. Värmen kom ju som en smäll på käften och alla blev överrumplade. Jaja, jag blev det i alla fall. Har knappt glömt julskinkan än ju. Är det redan maj?
Tyvärr fanns det inga sandaler som föll oss i smaken, men däremot fann vi en söt mössa/keps. Sebastian ser ut som en förrymd fånge från 20-talets södern någonstans i staterna. O Brother, Where Art Thou?
Måste nästan lägga in en bild på honom i mössan. Han blev så söt i den. Fast det är han utan mössa också.
Men på Coop var han inte så söt idag. Han vägrade allt, strejkade överallt och tvingade mig att ta ut honom till bilen. Han sittstrejkade, skrek, grät och protesterade. Ja, det är ju den där åldern nu, så det får man väl ta. Men det känns som om hela världen glor på en när man står där med en helt ursinnig 3-åring vid fötterna. Man kan riktigt känna vibbarna från förbipasserande. Men alla som har barn vet hur det är. Tråkigt bara att det glöms bort så fort och man så snabbt dömer folk efter vad ögat ser vid första titten. Det sker per automatik, inget någon kan rå för. Och inget någon kan dölja. Nej, jag är inte paranoid. Jag har också ögon.
Tydligen var det endast idioter ute och körde idag. Hamnade bakom folk som hela tiden utan anledning bromsade och krånglade. Det saktades ned och ökades om vartannat. Man satt där bakom och irriterade sig på alla. Och varför kan folk inte gasa på när de ändå kör om någon? Nej, de kör om så att de precis klarar sin egen bakdel förbi innan omkörningssträckan tar slut. Och man får snällt bromsa där bakom och lägga sig i 65 bakom kepsgubben igen, för att föregående bilist inte visste att det är den där jävla pedalen till höger!!!
Den sista idioten passerade vi utanför Hässleholm. En tant som lade sig till sidan och lät bilar köra om. Just när jag låg jämsides med henne skulle hon preja in mig mot mittlinjen igen. Jag blev exklusivt förbannad, men glömde att tuta. Använde näven mer, och hon gjorde detsamma enligt vad jag såg i backspegeln. Det är tydligen något fel med sol plus folk. Det går inte ihop i trafiken. Folk blir helt jävla galna, även jag. Man vet inte vad man gör. Inte förrän jag kom hem innanför dörren kom jag att tänka på vilken supersöt gest jag gjort åt en äldre dam idag. Hon har nog sköna drömmar om den där arga näven som vispades i luften...
Nu är det kväll. Jag är laddad. Har sett på en rolig film, druckit en del kaffe och är sugen på att ta itu med vänskap, chatta med kompisar, maila och svara på mail. Men när man kollar på MSN eller i mailen är det helt jävla dött. Vad är det med er? Men när Sebbe är vaken och vi ska bada, smörja och natta honom - ja, då jävlar ska det chattas, vibbas, ringas och sms:as! Var är ni nu, era sällskapssugna jävlar? Kom igen bara. En kaffestinn Bubbe bara väntar på att få bomba dig med bokstäver och vibba MSN tills din dator hänger sig!
Nej, det får väl bli lite plocka-plocka med något på datorn istället tills det är dags att somna. Det är ju trots allt en dag imorgon också. Och jag måste hitta min förbaskade slagborrmaskin. Den är spårlöst försvunnen! Är säker på var jag lade den sist, men där finns den inte! "Någon" har städat bort den.
Såg på teve, någon reklamfilm om: "Skicka vilken fråga som helst till 118 100". Ska jag skicka "Var fan är min slagborrmaskin"? Tror ni att det går, och vad tror ni det blir för svar?
God kväll!
// Bubbe
PS. Läs om värmen på Kristianstadsbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om bubbe, slagborr, borrmaskin, sol, värme, vår, sommar, trafik, hässleholm, coop, biltvätt, vax, rengöring, sebastian, bil
Nu är det kväll. Jag är laddad. Har sett på en rolig film, druckit en del kaffe och är sugen på att ta itu med vänskap, chatta med kompisar, maila och svara på mail. Men när man kollar på MSN eller i mailen är det helt jävla dött. Vad är det med er? Men när Sebbe är vaken och vi ska bada, smörja och natta honom - ja, då jävlar ska det chattas, vibbas, ringas och sms:as! Var är ni nu, era sällskapssugna jävlar? Kom igen bara. En kaffestinn Bubbe bara väntar på att få bomba dig med bokstäver och vibba MSN tills din dator hänger sig!
Nej, det får väl bli lite plocka-plocka med något på datorn istället tills det är dags att somna. Det är ju trots allt en dag imorgon också. Och jag måste hitta min förbaskade slagborrmaskin. Den är spårlöst försvunnen! Är säker på var jag lade den sist, men där finns den inte! "Någon" har städat bort den.
Såg på teve, någon reklamfilm om: "Skicka vilken fråga som helst till 118 100". Ska jag skicka "Var fan är min slagborrmaskin"? Tror ni att det går, och vad tror ni det blir för svar?
God kväll!
// Bubbe
PS. Läs om värmen på Kristianstadsbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om bubbe, slagborr, borrmaskin, sol, värme, vår, sommar, trafik, hässleholm, coop, biltvätt, vax, rengöring, sebastian, bil
ETT HELT ÅR AV SAKNAD
För ett år sedan, exakt nu på tiden, satt jag och stirrade ner i golvet. Jag var så ledsen att jag inte ens kunde gråta.
Den 9 maj 2007 var en tråkig dag för oss. Då avslutade vi Smulans liv hos en veterinär i Hästveda
Smulan skulle fylla 12 år elva dagar efter sin död.
Smulan gav mitt liv lycka och mening under den första tiden, eftersom jag kom från allt elände och äntligen gått ur allt utan någon hjälp från vuxet håll. Jag var 16 år när jag skaffade min första lägenhet och började att arbeta. 17 år gammal, satt jag där med Smulan och Ludde i en minitvåa i ghettot.
Inkomst? 3000:-/månad. Hyra: 1745:-/månad.
Resten gick till husdjuren, lite mat och cigaretter. Det gick jämnt upp varje månad, och det handlade om att snåla så gott som möjligt. Och det gick. Vi höll ihop i vått och torrt, mina husdjur och jag. Det var vi mot världen.
Smulan var min beskyddare. Hon kallades för "slasher" av mina vänner, för hennes klor kunde plocka omkull vilken tiger som helst. Om man gjorde en för hastig rörelse kom hon till attack. Likadant om man försökte att klappa henne utan att be om tillåtelse först. Det var bara jag (och senare också Jenny) som fick klappa henne. Vid andra tillfällen small det så skinnflagorna stod som en snöstorm i huset och blodet sprutade. Hon var verkligen en slaktare. Min lille slaktare.
Smulan kunde inte prata, precis som alla andra katter. Men hon kunde tydligt visa hur hon mådde, vad hon ville och vad hon tänkte. Och jag kunde hennes "språk". Jag förstod henne och hon förstod mig. Vi hade ett band som inte går att beskriva. Vi var livspartners, vänner.
Med sitt egna lilla språk signalerade Smulan bara kärlek, beundran och omsorg. Hon sa aldrig något ont som kunde såra mig, hon lämnade mig aldrig och hon stod vid min sida, vad jag än gjorde! Nämn en människa som är lika god!
Vi läste Smulans signaler ett tag, och insåg att hon faktiskt inte mådde bra. Hon skulle bli befriad från sina smärtor. Vi bestämde oss för att hjälpa henne att vila. En liten biltur till Hästveda, en liten stund där vi klappade om henne, pussade henne och tog adjö. Hon somnade så fint och såg så avslappnad ut. Ett sista adjö och vi såg när hennes puls stannade.
Den 9 maj är en sorglig dag för mig. Det är tungt, tufft och tråkigt. Jag saknar henne. Längtar efter henne. Det finns inte - och kommer aldrig att finnas - någon katt som henne. Alla katter (och djur) är individuella och personliga. Det vet alla vi som äger djur och älskar djur.
Smulan, min eviga vän, vila i frid. Tack för alla fina år du gav oss. Tack för all kärlek, allt spinnande, alla vänliga ompysslingar där du höll fast mig och "slickade mina sår". Du kompletterade mig och gav mig ett nytt ljus i tillvaron. De åren som gått hade varit otänkbara att genomlida utan din existens. Tack för allting, Smulan.
Jag älskar dig.
Husse - Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om katt, smulan, katter, kattägare, husdjur, lägenhet, utekatter, innekatter, innekatt, avlivning, veterinär, hästveda, göteborg, kungälv, angered, ghetto, stockholm, bubbe, skåne, kärlek, tillvaro, sorg, glädje, död
Den 9 maj 2007 var en tråkig dag för oss. Då avslutade vi Smulans liv hos en veterinär i Hästveda
Smulan skulle fylla 12 år elva dagar efter sin död. Det kan tyckas fjantigt att sitta här och gräma sig över en "katt". Men Smulan var inte bara en katt. Hon var min vän. I vått och torrt. Det sista minnet av den tid som varit. Nu är allt jag har "nytt", och inget av det förflutna finns kvar.
Smulan var helt omöjlig att fotografera. Ofta såg man bara en svart "blubb" med gröngula ögon som tittade fram någonstans i den svarta "blubben".
Jag skaffade henne 1995. Hon var liten kattunge på åtta veckor då, kom från en bondgård i Göteborgs utkant. Hon var hoppig, nervös och stressig av sig. Inte minst när hon träffade min hund Ludde. När han nosade på henne vid ankomst fräste hon nästan läpparna av sig. Men ett par timmar senare låg hon och sov med Ludde som huvudkudde. Det gick förvånansvärt snabbt att "integrera" henne i mitt hem.
Smulan gav mitt liv lycka och mening under den första tiden, eftersom jag kom från allt elände och äntligen gått ur allt utan någon hjälp från vuxet håll. Jag var 16 år när jag skaffade min första lägenhet och började att arbeta. 17 år gammal, satt jag där med Smulan och Ludde i en minitvåa i ghettot. Inkomst? 3000:-/månad. Hyra: 1745:-/månad.
Resten gick till husdjuren, lite mat och cigaretter. Det gick jämnt upp varje månad, och det handlade om att snåla så gott som möjligt. Och det gick. Vi höll ihop i vått och torrt, mina husdjur och jag. Det var vi mot världen.
Smulan var min beskyddare. Hon kallades för "slasher" av mina vänner, för hennes klor kunde plocka omkull vilken tiger som helst. Om man gjorde en för hastig rörelse kom hon till attack. Likadant om man försökte att klappa henne utan att be om tillåtelse först. Det var bara jag (och senare också Jenny) som fick klappa henne. Vid andra tillfällen small det så skinnflagorna stod som en snöstorm i huset och blodet sprutade. Hon var verkligen en slaktare. Min lille slaktare. Hon vägrade att gå ut. Rörde sig inte ett steg mot ytterdörren. Aldrig. Hon var verkligen en innekatt. Påstå vad du vill, men alla katter är inte utedjur.
På kvällen när det var dags att sova kom hon och bäddade ner sig på en kudde intill min kudde. Där låg hon sedan och spann beskyddande tills jag somnade. Det var min insomningsgrej. Om hon slutade spinna vaknade jag. Helt sjukt, men jag var beroende av hennes *prrrrrrrr*...
Dejtade en tjej i ett par veckor en tid i slutet av 90-talet. Hon lämnade mig mitt i natten för att "kattjäveln inte höll käften". Jag följde henne inte ens till dörren. Om man inte godtar mina älskade vänner, kan man dra åt helvete. Vi hördes aldrig mer av.
På kvällen när det var dags att sova kom hon och bäddade ner sig på en kudde intill min kudde. Där låg hon sedan och spann beskyddande tills jag somnade. Det var min insomningsgrej. Om hon slutade spinna vaknade jag. Helt sjukt, men jag var beroende av hennes *prrrrrrrr*...
Dejtade en tjej i ett par veckor en tid i slutet av 90-talet. Hon lämnade mig mitt i natten för att "kattjäveln inte höll käften". Jag följde henne inte ens till dörren. Om man inte godtar mina älskade vänner, kan man dra åt helvete. Vi hördes aldrig mer av.
Smulan kunde inte prata, precis som alla andra katter. Men hon kunde tydligt visa hur hon mådde, vad hon ville och vad hon tänkte. Och jag kunde hennes "språk". Jag förstod henne och hon förstod mig. Vi hade ett band som inte går att beskriva. Vi var livspartners, vänner.
Med sitt egna lilla språk signalerade Smulan bara kärlek, beundran och omsorg. Hon sa aldrig något ont som kunde såra mig, hon lämnade mig aldrig och hon stod vid min sida, vad jag än gjorde! Nämn en människa som är lika god!
Vi läste Smulans signaler ett tag, och insåg att hon faktiskt inte mådde bra. Hon skulle bli befriad från sina smärtor. Vi bestämde oss för att hjälpa henne att vila. En liten biltur till Hästveda, en liten stund där vi klappade om henne, pussade henne och tog adjö. Hon somnade så fint och såg så avslappnad ut. Ett sista adjö och vi såg när hennes puls stannade.
Den 9 maj är en sorglig dag för mig. Det är tungt, tufft och tråkigt. Jag saknar henne. Längtar efter henne. Det finns inte - och kommer aldrig att finnas - någon katt som henne. Alla katter (och djur) är individuella och personliga. Det vet alla vi som äger djur och älskar djur.
Smulan, min eviga vän, vila i frid. Tack för alla fina år du gav oss. Tack för all kärlek, allt spinnande, alla vänliga ompysslingar där du höll fast mig och "slickade mina sår". Du kompletterade mig och gav mig ett nytt ljus i tillvaron. De åren som gått hade varit otänkbara att genomlida utan din existens. Tack för allting, Smulan.
Jag älskar dig.
Husse - Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om katt, smulan, katter, kattägare, husdjur, lägenhet, utekatter, innekatter, innekatt, avlivning, veterinär, hästveda, göteborg, kungälv, angered, ghetto, stockholm, bubbe, skåne, kärlek, tillvaro, sorg, glädje, död
JOURNALANTECKNINGAR!
Förflyttning igen. Inom min anstalt; hemmet.
Flytt från kontorsrum till vardagsrum, trots att den äckliga eftermiddagssolen snart kommer in här genom de nyputsade fönstren. En laptop i knäet, en klump i halsen och massor att skriva om. T.ex mina journalanteckningar som jag fick från Göteborgs Stadsarkiv häromdagen. Kan inte smälta vissa saker som står i de där anteckningarna. För att förstå mina frågetecken bör man vara något insatt i mitt förflutna, vilket endast de berörda (mor & far) samt Jenny är. Hon har hört mina klagosånger i sju år nu... Och nickat i takt...
Kort: min morsa var (är?) psyksjuk och har orsakat fruktansvärt mycket skit för mig i barndomen. Detaljer behöver jag inte uppge här, för då blir det en bok av det hela. I alla fall; hon hotade mig med rakblad, blev tagen av polisen, åkte in på mentalsjukhus. Därifrån ringde hon elbolag, telefonbolag, farsans kunder... Stängde av allt och gjorde skit överallt.
Polisen var hemma hos oss varje dag på uppdrag av henne för att "kolla att allt var bra med hennes lille pojke"...
Lagom kul när man satt och lekte med kompisar och det ringde på dörren........
Jag lämnade Stockholm 1992 och kom till henne i Göteborg. Pest eller kolera. Bodde där i typ sju veckor innan allt brakade. Rök ihop med lärare i skolan. De envisades med att sätta mig i särklass, för att min HALVBROR hade varit störig under sina skolår, och de slog ihop 1+1 när de hörde efternamnet. Addera är väl det enda de kan, de idioterna. 1+1. Trots att jag är verbal, har ett ordförråd, kan stava, prata engelska, räkna, skriva, tala och bete mig, så ville de inte inse det. Det säkra före det osäkra och "in med Bubbe på heldagsskolan". Där straffade jag ut mig genom att kasta elaka ord på lärarinnan. Jag skickades hem, avstängd på obestämd tid. De hörde aldrig mer av sig. Detta var i 8:e klass!
Är det inte skolplikt i Sverige? Ska jag inte ha en skolgång?
Jag kontaktade rektor som erbjöd mig att komma personligen till honom och läsa dagstidningen för honom en timme per dag. Jag nappade på det generösa erbjudandet, gick dit regelbunder och läste upp Göteborgsposten för honom.
"STOPP", kunde han skrika till mitt i en mening och fråga: "vad betyder exceptionell".. När jag svarat kunde jag fortsätta läsa artikeln för honom som satt där bekvämt bakåtlutad i sin skinnfåtölj med händerna knäppta bakom huvudet, blundandes med skägget i luften och njöt av högläsningen. Det var 8:e klass för mig! För att jag frågade lärarinnan om hon hade mens när jag inte fick gå med ett infekterat finger till sköterskan. Vill ni veta namnet på skolan? Jag lämnar mer än gärna ut både namn på rektor, lärarinna och skola. Bara kommentera så ska ni få höra! Varför ska de skyddas?
I alla fall. Ett gräl i december 1992 med morsan resulterade i att hon bara gick ut genom dörren. Några minuter senare knackade polisen på och jag öppnade. PANG BOM... Polishuset i Göteborg. Sitta på träbänkar tillsammans med inplockade fyllon. Skitkul. Vidare transport till Nereby Skolhem utanför Kungälv någonstans på bystan.
Avklädd, visiterad (på hela kroppen - och i kroppen), tilldelas avdelningskläder och där satt man...
Det var början på en resa som ledde rakt in i helvetet för min del! Jag hade aldrig någonsin gjort någor kriminellt, aldrig tagit droger, slagit någon! INGENTING! Bara grälat med den där jävla pisskärringen med sina psykiska problem och ansiktstics! Fy fan, din jävla fittkärring, vad jag hatar dig för allt du orsakat mig!
Hmmm, tar mig samman en sekund här... Sorry.
Jo. Journalanteckningarna från Nereby. Helt sjukt. Vad stod det? Jo, typ:
"Bubbes mamma kom på besök. En eloge till mamman som försöker reparera relationen med sonen. Besöket var mycket trevligt, inte minst för att mamman hade med sig kakor och bullar till personalen. Så är det när VISSA jobbar".
EXAKT så står det i MINA JOURNALANTECKNINGAR!
Det de brydde sig om var jävla kakor och jävla bullar! Sedan sket de i att min morsa åkte dit för att ge sken om att vara en god mor utan psykiska problem och utan ansiktstics. En tvättad och städad människa. Som luktade gott.
Tillåt mig gapskratta! Åt deras idioti!
Där försvann livet som en undanryckt matta under mina fötter, och personalen ger en eloge till min mor för att hon åkte dit, efter att ha satt in mig där med sin vårdnadshavarmakt! Och är DUMMA NOG ATT SKRIVA OM KAKORNA OCH BULLARNA, detta visar ju vilka enkelspåriga jävla idioter som får sådana jobb, att ta hand om inlåsta ungdomar!
Jag hakar upp mig på det, det kokar i ansiktet på mig just nu. Måste sluta skriva. More to come.
Om denna blogg ska sluta avslöja sanningar om myndigheterna, måste ni komma och döda mig!
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om myndigheter, myndighet, skola, vård, omsorg, ungdomshem, ungdomsanstalt, nereby, socialtjänst, socialtjänsten, göteborg, angered, gårdsten, mamma, pappa, syskon, tics, bullar, bubbe, kakor, kaka, bulle, fika, kaffe, utredning, utredningshem, avdelning, polis, polisen, polishuset, skånegatan, idiot, idioter, idioti, heldagsskola, särklass, grundskola, tyresö, omhändertagande
Flytt från kontorsrum till vardagsrum, trots att den äckliga eftermiddagssolen snart kommer in här genom de nyputsade fönstren. En laptop i knäet, en klump i halsen och massor att skriva om. T.ex mina journalanteckningar som jag fick från Göteborgs Stadsarkiv häromdagen. Kan inte smälta vissa saker som står i de där anteckningarna. För att förstå mina frågetecken bör man vara något insatt i mitt förflutna, vilket endast de berörda (mor & far) samt Jenny är. Hon har hört mina klagosånger i sju år nu... Och nickat i takt...
Kort: min morsa var (är?) psyksjuk och har orsakat fruktansvärt mycket skit för mig i barndomen. Detaljer behöver jag inte uppge här, för då blir det en bok av det hela. I alla fall; hon hotade mig med rakblad, blev tagen av polisen, åkte in på mentalsjukhus. Därifrån ringde hon elbolag, telefonbolag, farsans kunder... Stängde av allt och gjorde skit överallt.
Polisen var hemma hos oss varje dag på uppdrag av henne för att "kolla att allt var bra med hennes lille pojke"...
Lagom kul när man satt och lekte med kompisar och det ringde på dörren........
Jag lämnade Stockholm 1992 och kom till henne i Göteborg. Pest eller kolera. Bodde där i typ sju veckor innan allt brakade. Rök ihop med lärare i skolan. De envisades med att sätta mig i särklass, för att min HALVBROR hade varit störig under sina skolår, och de slog ihop 1+1 när de hörde efternamnet. Addera är väl det enda de kan, de idioterna. 1+1. Trots att jag är verbal, har ett ordförråd, kan stava, prata engelska, räkna, skriva, tala och bete mig, så ville de inte inse det. Det säkra före det osäkra och "in med Bubbe på heldagsskolan". Där straffade jag ut mig genom att kasta elaka ord på lärarinnan. Jag skickades hem, avstängd på obestämd tid. De hörde aldrig mer av sig. Detta var i 8:e klass!
Är det inte skolplikt i Sverige? Ska jag inte ha en skolgång?
Jag kontaktade rektor som erbjöd mig att komma personligen till honom och läsa dagstidningen för honom en timme per dag. Jag nappade på det generösa erbjudandet, gick dit regelbunder och läste upp Göteborgsposten för honom.
"STOPP", kunde han skrika till mitt i en mening och fråga: "vad betyder exceptionell".. När jag svarat kunde jag fortsätta läsa artikeln för honom som satt där bekvämt bakåtlutad i sin skinnfåtölj med händerna knäppta bakom huvudet, blundandes med skägget i luften och njöt av högläsningen. Det var 8:e klass för mig! För att jag frågade lärarinnan om hon hade mens när jag inte fick gå med ett infekterat finger till sköterskan. Vill ni veta namnet på skolan? Jag lämnar mer än gärna ut både namn på rektor, lärarinna och skola. Bara kommentera så ska ni få höra! Varför ska de skyddas?
I alla fall. Ett gräl i december 1992 med morsan resulterade i att hon bara gick ut genom dörren. Några minuter senare knackade polisen på och jag öppnade. PANG BOM... Polishuset i Göteborg. Sitta på träbänkar tillsammans med inplockade fyllon. Skitkul. Vidare transport till Nereby Skolhem utanför Kungälv någonstans på bystan.
Avklädd, visiterad (på hela kroppen - och i kroppen), tilldelas avdelningskläder och där satt man...
Det var början på en resa som ledde rakt in i helvetet för min del! Jag hade aldrig någonsin gjort någor kriminellt, aldrig tagit droger, slagit någon! INGENTING! Bara grälat med den där jävla pisskärringen med sina psykiska problem och ansiktstics! Fy fan, din jävla fittkärring, vad jag hatar dig för allt du orsakat mig!
Hmmm, tar mig samman en sekund här... Sorry.
Jo. Journalanteckningarna från Nereby. Helt sjukt. Vad stod det? Jo, typ:
"Bubbes mamma kom på besök. En eloge till mamman som försöker reparera relationen med sonen. Besöket var mycket trevligt, inte minst för att mamman hade med sig kakor och bullar till personalen. Så är det när VISSA jobbar".
EXAKT så står det i MINA JOURNALANTECKNINGAR!
Det de brydde sig om var jävla kakor och jävla bullar! Sedan sket de i att min morsa åkte dit för att ge sken om att vara en god mor utan psykiska problem och utan ansiktstics. En tvättad och städad människa. Som luktade gott.
Tillåt mig gapskratta! Åt deras idioti!
Där försvann livet som en undanryckt matta under mina fötter, och personalen ger en eloge till min mor för att hon åkte dit, efter att ha satt in mig där med sin vårdnadshavarmakt! Och är DUMMA NOG ATT SKRIVA OM KAKORNA OCH BULLARNA, detta visar ju vilka enkelspåriga jävla idioter som får sådana jobb, att ta hand om inlåsta ungdomar!
Jag hakar upp mig på det, det kokar i ansiktet på mig just nu. Måste sluta skriva. More to come.
Om denna blogg ska sluta avslöja sanningar om myndigheterna, måste ni komma och döda mig!
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om myndigheter, myndighet, skola, vård, omsorg, ungdomshem, ungdomsanstalt, nereby, socialtjänst, socialtjänsten, göteborg, angered, gårdsten, mamma, pappa, syskon, tics, bullar, bubbe, kakor, kaka, bulle, fika, kaffe, utredning, utredningshem, avdelning, polis, polisen, polishuset, skånegatan, idiot, idioter, idioti, heldagsskola, särklass, grundskola, tyresö, omhändertagande
NÄR, HUR? VARFÖR? NU!
Natt mot tisdag.
Det suger. Tisdag är inte kul. Tycker inte om tisdag. Det är tråkigt. Dåligt. Bad stuff, alltså.
Fick en sån jäkla skum tanke idag när jag gick upp ur sängen och ställde mig i vardagsrummet; vad fan ska jag nu göra?
Där stod jag, mitt i rummet med solstrimmorna korsandes i hela rummet och undrade vad som skall ske. Ingenting. Inget skulle ske. Jag skulle bara vänta på dagens slut. That´s it. Ganska tråkigt, eller hur?
Folk klagar ofta på allting, t.ex vädret. "Åh, vad kallt det är"... "Nej, nu är det för varmt"...
Jag är likadan, skiljer mig inte särskilt mycket från mängden. Skillnaden är bara att jag inte klagar särskilt mycket över vädret som alla andra uttråkade människor gör i brist på annat. Nej, jag klagar över livet.
För min del är det just nu FÖR TRÅKIGT. Det händer ingenting.
Men när något väl händer får jag panik. "Nej, fan också, hur ska detta nu lösa sig"...
Det har alltid hänt saker, ända sedan jag var 7-8 år. Alltid något.
Ett gäng poliser som knackar på dörren och bär ut farsan - ja, eller morsan vid ett tillfälle också, En efterlyst psykopat som bosätter sig i vår lägenhet efter en rymning, ett dåligt ekonomiskt besked som resulterar i en jakt på pengar och mat... Ett bråk uppstår vid en bensinmack och slutar med att farsan slår ned vederbörande. Någon granne hoppar ut och tar livet av sig, en annan granne spränger sin lägenhet, en tredje kastar ut sin fru från 8:e våningen...
Kusinens sambo skjuter skallen av en langare, kommer sedan ut (rymde eller permis?) och uppehöll sig i kusinens lägenhet där han kedjade fast henne, våldtog henne och slog henne i flera dagar, tills hon en natt kunde ta sig loss och hoppa naken ner till grannarnas balkong under och få hjälp.
En faster som häller bensin över sig och sätter eld...
Det har liksom alltid hänt något. Aldrig en tyst stund, en lugn vecka. Tristess har varit ett mycket sällsynt ord i vår släkt.
I min hjärna finns massor av berättelser, historier och förklaringar. Och många frågor. Massor av frågor.
De två vanligaste frågorna som ofta kommer är:
1. Hur?
2. Varför?
Och en fråga som nu är besvarad var länge på topplistan. Frågan löd: "När?"
När ska jag få lugn och ro?
När är allt stabilt?
När blir allt så där vanligt, härligt tråkigt igen, som det är för alla andra?
När ska mitt största bekymmer vara om jag ska välja skinnjackan eller vårjackan?
När ska jag gå ut utan att känna mig annorlunda?
Svaret på "när?" är: "NU!"...
Nu kan jag gå ut och vara en bland alla svenssons. Jag är inte onormal, speciell, annorlunda. Jag är en av er och smälter nog ganska bra in i mängden... Förutom att jag bär på en pest; panikångest. Men det är inget som gör mig till ond eller elak. Kanske lite orolig och stressad, lite svettig. Inte annorlunda.
Annorlunda är man när man inte kan gå ut utan att folk tittar och tänker: "där går knarkarens son", "hans morsa sitter på Långbro", "polisen sköt sönder deras lägenhet"... Då är man annorlunda.
Och det där har nu tvättats bort. Det är ingen här som ser på mig som "den". Jag är på ny plats, och även om jag återvände till barndomens gator, skulle ingen ha det aktuellt i hjärnan ändå. Det finns där, men är inte fräscht längre.
NU....
Nu är det tråkigt, trist och tyst. Inget händer. Inget hjärta klappar och slår. Inga poliser utanför. Inga blåljus. Ingen stress, ingen jakt på pengar, mat eller bostad. Allt är ordnat.
Jag har världens vackraste och bästa kvinna som har stenkoll på allt här i hemmet. Hot elimineras, mat serveras och hyran betalas. Jag har egentligen ingenting att oroa mig för längre...
Så... Där står jag... Mitt i vardagsrummet, en solig måndagsmorgon och ser ut på gatan som påminner om en städad gata i Ankeborg. Några glada barn cyklar livligt förbi, en Volvo gasar på för att orka upp för backen. Klockan tickar tråkigt.
Och årets första husfluga kittlar mig på handleden. Bzzzz....
Nu är mitt problem: vad ska jag döpa flugan till?
// Bubbe
Det suger. Tisdag är inte kul. Tycker inte om tisdag. Det är tråkigt. Dåligt. Bad stuff, alltså.
Fick en sån jäkla skum tanke idag när jag gick upp ur sängen och ställde mig i vardagsrummet; vad fan ska jag nu göra?
Där stod jag, mitt i rummet med solstrimmorna korsandes i hela rummet och undrade vad som skall ske. Ingenting. Inget skulle ske. Jag skulle bara vänta på dagens slut. That´s it. Ganska tråkigt, eller hur?
Folk klagar ofta på allting, t.ex vädret. "Åh, vad kallt det är"... "Nej, nu är det för varmt"...
Jag är likadan, skiljer mig inte särskilt mycket från mängden. Skillnaden är bara att jag inte klagar särskilt mycket över vädret som alla andra uttråkade människor gör i brist på annat. Nej, jag klagar över livet.
För min del är det just nu FÖR TRÅKIGT. Det händer ingenting.
Men när något väl händer får jag panik. "Nej, fan också, hur ska detta nu lösa sig"...
Det har alltid hänt saker, ända sedan jag var 7-8 år. Alltid något.
Ett gäng poliser som knackar på dörren och bär ut farsan - ja, eller morsan vid ett tillfälle också, En efterlyst psykopat som bosätter sig i vår lägenhet efter en rymning, ett dåligt ekonomiskt besked som resulterar i en jakt på pengar och mat... Ett bråk uppstår vid en bensinmack och slutar med att farsan slår ned vederbörande. Någon granne hoppar ut och tar livet av sig, en annan granne spränger sin lägenhet, en tredje kastar ut sin fru från 8:e våningen...
Kusinens sambo skjuter skallen av en langare, kommer sedan ut (rymde eller permis?) och uppehöll sig i kusinens lägenhet där han kedjade fast henne, våldtog henne och slog henne i flera dagar, tills hon en natt kunde ta sig loss och hoppa naken ner till grannarnas balkong under och få hjälp.
En faster som häller bensin över sig och sätter eld...
Det har liksom alltid hänt något. Aldrig en tyst stund, en lugn vecka. Tristess har varit ett mycket sällsynt ord i vår släkt.
I min hjärna finns massor av berättelser, historier och förklaringar. Och många frågor. Massor av frågor.
De två vanligaste frågorna som ofta kommer är:
1. Hur?
2. Varför?
Och en fråga som nu är besvarad var länge på topplistan. Frågan löd: "När?"
När ska jag få lugn och ro?
När är allt stabilt?
När blir allt så där vanligt, härligt tråkigt igen, som det är för alla andra?
När ska mitt största bekymmer vara om jag ska välja skinnjackan eller vårjackan?
När ska jag gå ut utan att känna mig annorlunda?
Svaret på "när?" är: "NU!"...
Nu kan jag gå ut och vara en bland alla svenssons. Jag är inte onormal, speciell, annorlunda. Jag är en av er och smälter nog ganska bra in i mängden... Förutom att jag bär på en pest; panikångest. Men det är inget som gör mig till ond eller elak. Kanske lite orolig och stressad, lite svettig. Inte annorlunda.
Annorlunda är man när man inte kan gå ut utan att folk tittar och tänker: "där går knarkarens son", "hans morsa sitter på Långbro", "polisen sköt sönder deras lägenhet"... Då är man annorlunda.
Och det där har nu tvättats bort. Det är ingen här som ser på mig som "den". Jag är på ny plats, och även om jag återvände till barndomens gator, skulle ingen ha det aktuellt i hjärnan ändå. Det finns där, men är inte fräscht längre.
NU....
Nu är det tråkigt, trist och tyst. Inget händer. Inget hjärta klappar och slår. Inga poliser utanför. Inga blåljus. Ingen stress, ingen jakt på pengar, mat eller bostad. Allt är ordnat.
Jag har världens vackraste och bästa kvinna som har stenkoll på allt här i hemmet. Hot elimineras, mat serveras och hyran betalas. Jag har egentligen ingenting att oroa mig för längre...
Så... Där står jag... Mitt i vardagsrummet, en solig måndagsmorgon och ser ut på gatan som påminner om en städad gata i Ankeborg. Några glada barn cyklar livligt förbi, en Volvo gasar på för att orka upp för backen. Klockan tickar tråkigt.
Och årets första husfluga kittlar mig på handleden. Bzzzz....
Nu är mitt problem: vad ska jag döpa flugan till?
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om när, hur, vem, varför, bubbe, gata, ankeborg, fluga, vår, problem, panikångest, ondska, knark, narkotika, stockholm, göteborg, oro, långbro, nereby, fagared, jenny, kvinna, dilemma, kocksgatan, rågsved, västertorp, tyresö, vårjacka, skinnjacka, husfluga, polis, polisen, elände, väder, tristess, efterlyst, knarkare, narkoman
MINNS DU?
Formatera om datorn. Det är ett jädra jobb.
På 90-talet när man satt med en 386:a, tyckte man att det var förbaskat mycket att pilla med. Man skulle vänta så länge på att Windows lades in på hårddisken, som då var på 100MB. Satan, vad stort det var...
Och så in med drivrutiner till ljudkort, grafikkort. In och ut med disketterna. Mer kaffe, mer luft genom fönstret.
Under den senare delen av 90-talet blev det revolution, allting. förändrades, det dök upp CD-ROM! Och Internet!
Ett 14.4-modem. Vänta, vänta, vänta.
Passagen.se.
"Åh, kolla, man kan chatta här...hur fan gör man?"
Torget.se
Anonym e-mail? Det låter skumt. Säkert något skumt med det. Det är säkert smygbögar som använder det. Gå inte ens in på den sidan, det är något skumt med den. Det hör du ju, "Hotmail"...
Altavista.se
"Nej, vad fan, tryckte du bort det nu? Jag som tankat i tre timmar. Vi har ju fått hem 17MB, det var ju bara 2MB kvar"...
"Fan, har du hört om de nya 33.6-modemen? Det ska komma hårddiskar på 700MB och sånt..."
"Har du sett snubbens nya dator? 133MHz!!! Kan ju bli fartblind för mindre."
---- Någon som minns?
Nu klagar man fortfarande. Sätter igång laptopen som varken är större eller tjockare än en normal skärbräda, stoppar in DVD-skivan, klickar på "installera Windows"... När det ligger inne startar man webradion med hjälp av sin anslutning till Internet på 8MB från Bredbandsbolaget. Man brygger en kopp kaffe, och innan det är klart har man tankat hem de senaste uppdateringarna från Microsoft Update, installerat NOD32 och Outlook tillsammans med resten av Officepaketet.
"Vad fan då Altavista? Vad menar du? Vad är det?"
Man missade det senaste avsnittet av favoritserien. Äsch, lugnt... Går bara in på kanal5.se och ser det där.
Kvällstidning i papper... "Papper, vad fan är det?"
"Fan, den låten är bra, lägg den på MP3:an så har vi den i bilen"...
"Har du MP3:an på dig? Nej, vänta, jag har den här i bakfickan. Skit också, har bara plats med 10 album i denna, dåligt som fan"...
Gigabyte? Gigahertz? VA?
........
Vad fan hände med LP? Vinyl? CD?
MP3??? Men, Walkman då? Den vattentäta?
Nu är jag nog färdig med alla nedladdningar och installationer. Ska nog se lite film nu... med hjälp av datorn så klart.
God kväll!
// Bubbe
- vem fan är Bubbe?
__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om bubbe, walkman, sony, 386, 486, pentium, processor, dator, 90-talet, 1994, 1995, DVD, CD, MP3, formatera, installera, download, dator, data, hårddisk, gigabyte, megahertz, megabyte, LP, vinyl, nostalgi
På 90-talet när man satt med en 386:a, tyckte man att det var förbaskat mycket att pilla med. Man skulle vänta så länge på att Windows lades in på hårddisken, som då var på 100MB. Satan, vad stort det var...
Och så in med drivrutiner till ljudkort, grafikkort. In och ut med disketterna. Mer kaffe, mer luft genom fönstret.
Under den senare delen av 90-talet blev det revolution, allting. förändrades, det dök upp CD-ROM! Och Internet!
Ett 14.4-modem. Vänta, vänta, vänta.
Passagen.se.
"Åh, kolla, man kan chatta här...hur fan gör man?"
Torget.se
Anonym e-mail? Det låter skumt. Säkert något skumt med det. Det är säkert smygbögar som använder det. Gå inte ens in på den sidan, det är något skumt med den. Det hör du ju, "Hotmail"...
Altavista.se
"Nej, vad fan, tryckte du bort det nu? Jag som tankat i tre timmar. Vi har ju fått hem 17MB, det var ju bara 2MB kvar"...
"Fan, har du hört om de nya 33.6-modemen? Det ska komma hårddiskar på 700MB och sånt..."
"Har du sett snubbens nya dator? 133MHz!!! Kan ju bli fartblind för mindre."
---- Någon som minns?
Nu klagar man fortfarande. Sätter igång laptopen som varken är större eller tjockare än en normal skärbräda, stoppar in DVD-skivan, klickar på "installera Windows"... När det ligger inne startar man webradion med hjälp av sin anslutning till Internet på 8MB från Bredbandsbolaget. Man brygger en kopp kaffe, och innan det är klart har man tankat hem de senaste uppdateringarna från Microsoft Update, installerat NOD32 och Outlook tillsammans med resten av Officepaketet.
"Vad fan då Altavista? Vad menar du? Vad är det?"
Man missade det senaste avsnittet av favoritserien. Äsch, lugnt... Går bara in på kanal5.se och ser det där.
Kvällstidning i papper... "Papper, vad fan är det?"
"Fan, den låten är bra, lägg den på MP3:an så har vi den i bilen"...
"Har du MP3:an på dig? Nej, vänta, jag har den här i bakfickan. Skit också, har bara plats med 10 album i denna, dåligt som fan"...
Gigabyte? Gigahertz? VA?
........
Vad fan hände med LP? Vinyl? CD?
MP3??? Men, Walkman då? Den vattentäta?
Nu är jag nog färdig med alla nedladdningar och installationer. Ska nog se lite film nu... med hjälp av datorn så klart.
God kväll!
// Bubbe
- vem fan är Bubbe?
__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om bubbe, walkman, sony, 386, 486, pentium, processor, dator, 90-talet, 1994, 1995, DVD, CD, MP3, formatera, installera, download, dator, data, hårddisk, gigabyte, megahertz, megabyte, LP, vinyl, nostalgi
OM DU HAR ANNAN ÅSIKT ÄR DU DUM!
Solig söndagsmorgon.
Flyttat laptopen till vardagsrummet, solen ligger inte på här än. Öppnat fönster på tre sidor av lägenheten, men ändå varm. Puh. Nu räcker det. Inte mer värme nu, tack! Jag vet, alla blir så jävla sura när jag säger så, men det skiter jag i.
Vissa av oss pallar nämligen inte med tropisk jävla hetta. Och jag vet, det var dumt att flytta till Skåne. Men vad f-n ska man göra? Nu sitter man här och kan inte komma härifrån... Fick jag bestämma blev det Nordpolen!!!
Får ren panik av värmen. Den tränger in överallt, det kliar i huden och solen ligger på överallt. Man kommer inte undan. När det är kallt kan man fly kylan och värma sig inne. Men det är svårt för tjockskallar att förstå. Allt handlar om att man är "dum i huvudet" för att man inte älskar värme och kliande sol på armarna. Man ska tycka som resten av landets vinterdeprimerade, annars är man "sjuk i huvudet". Varför är det ingen som vänt på det, tänk om det är "sjukt i huvudet" att bli deppad så fort det inte är sol ute? Snacka om sjukt. Att vara så beroende av det...
Jag kan leva i solen, visst - men det är inget jag föredrar. Alla har vi olika smak, och smaken är som baken - delad.
Låt mig föredra kylan så ska jag låta dig tycka om solen. Men pracka inte på mig din åsikt om vädret, du kan ändå inte ändra på mina åsikter.
Så - lyd nu mig :
Tycker du inte som jag, är du sjuk i huvudet.
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om värme, kyla, sol, dag, natt, soleksem, rockar, getpung, söndag, bubbe, dumhet, dumheter, korkad, dum, åsikt, åsikter
Flyttat laptopen till vardagsrummet, solen ligger inte på här än. Öppnat fönster på tre sidor av lägenheten, men ändå varm. Puh. Nu räcker det. Inte mer värme nu, tack! Jag vet, alla blir så jävla sura när jag säger så, men det skiter jag i.
Vissa av oss pallar nämligen inte med tropisk jävla hetta. Och jag vet, det var dumt att flytta till Skåne. Men vad f-n ska man göra? Nu sitter man här och kan inte komma härifrån... Fick jag bestämma blev det Nordpolen!!!
Får ren panik av värmen. Den tränger in överallt, det kliar i huden och solen ligger på överallt. Man kommer inte undan. När det är kallt kan man fly kylan och värma sig inne. Men det är svårt för tjockskallar att förstå. Allt handlar om att man är "dum i huvudet" för att man inte älskar värme och kliande sol på armarna. Man ska tycka som resten av landets vinterdeprimerade, annars är man "sjuk i huvudet". Varför är det ingen som vänt på det, tänk om det är "sjukt i huvudet" att bli deppad så fort det inte är sol ute? Snacka om sjukt. Att vara så beroende av det...
Jag kan leva i solen, visst - men det är inget jag föredrar. Alla har vi olika smak, och smaken är som baken - delad.
Låt mig föredra kylan så ska jag låta dig tycka om solen. Men pracka inte på mig din åsikt om vädret, du kan ändå inte ändra på mina åsikter.
Så - lyd nu mig :
- Solen är skit!
- Natten är bäst!
- Värme suger getpung.
- Kyla rockar!
Tycker du inte som jag, är du sjuk i huvudet.
// Bubbe
Läs även andra bloggares åsikter om värme, kyla, sol, dag, natt, soleksem, rockar, getpung, söndag, bubbe, dumhet, dumheter, korkad, dum, åsikt, åsikter
